Paddeltävlingen Stockholm Surfski Hot Spot Challenge kördes i år lördagen den 4:e juli. Det är andra året tävlingen körs och 2020 är tävlingen även en del av Stockholmscupen i kanot. Så förutom surfski var även K1:or inbjudna (herr och dam) samt en klass för K2:or/SS2 (gemensam för herr, dam och mix).
Tävlingen är ideellt arrangerad, inga anmälningsavgifter men med en sponsor, sportkajaker.se, som bekostar mat och dryck efter loppet samt priser.
Som namnet antyder är detta en utmanande tävling med ca 35 km (enl gps 34,60-34,80 km) paddling runt Lidingö, Askrikefjärden och Stora Värtan (utan lyft) och kan beskrivas som en "hybrid" av en surfskitävling och ett kanotmaraton i skärgården. Förutom att distansen i sig är utmanande är vissa sträckor av banan tekniskt krävande med stökig sjö men även möjlighet till surf på de öppna sektionerna.
För många är det en prestation att bara genomföra loppet och klara maxtiden som är satt till 4,5 timmar för ett godkänt resultat.
Här kan du även tävla mot dig själv och sikta på "Medaljtid" och då bli medlem i vår "Hall of Fame"
🥉Bronstid - under 4 timmar
🥈Silvertid - under 3,5 timmar
🥇Guldtid - under 3 timmar (detta har hittills ingen klarat)
Då loppet kördes 2019 var det 6 startande (varav 2 bröt). Segertiden blev då 3:20,06 med en snittfart på 10,3 km/h.
Årets tävling hade lockat 12 anmälda, varav 9 kom till start (bortfall pga skador, sena semesterplaner osv.). Inga damer eller K2:or/SS2 var anmälda så det blev en herrklass med merparten surfskis men även 2 st K1:or (motionskajaker, bredd 55 cm). Skulle bli spännande att se hur K1:orna klarade tävlingen.
Väderprognosen för tävlingsdagen såg ganska "snäll" ut med vind SV 4-9 m/s, molnigt och tidvis regn. Genom den "dåliga" prognosen förväntades även antalet fritidsbåtar ute på sjön vara mindre än normalt, vilket var positivt för de som inte gillar svallvågor.
Deltagarna droppade in till startplatsen vid Aludden i Djursholm, där Djursholms Segelklubb jolle-/vindsurfingsektionen har sitt tillhåll.
Efter skepparmötet och bangenomgången var alla rejält taggade att komma iväg.
Starten gick och alla satte av söderut i svag motvind mot Lidingöbron.
Fjolårets segrare Stefan J tog täten och drog upp tempot rejält, en bit över 12 km/h med Martin T och jag efter.
Vi tre låg ihop första kilometern men jag beslutade snart att släppa då tempot och min puls var i högsta laget, det är en lång sträcka och det gäller att disponera krafterna.
De två i täten drygade sakta men säkert ut avståndet fram och jag hade ingen koll alls hur det såg ut bakom mig. Min målsättning var att förbättra mitt resultatet mot fg. år (3:20,50, snittfart 10,3 km/h) så nu när jag låg helt själv gällde det att inte tappa fokus utan hålla farten över 10 km/h och ha koll på pulsen (som för mig på långa lopp bör ligga på ca 80% av max).
Längre söderut efter Lidingö övergick motvinden till sida och båttrafiken med svall både från fritidsbåtar och kommersiell trafik började märkas på allvar. Jag paddlade samma surfski i år som fg år, en Mazu 45 (L610 B45 cm). Den är mer stabil än en elit-surfski men när vindvågor, svallvågor och spegelsjö kommer från olika håll krävs full koncentration för att hålla sig på rätt köl.
Efter att ha rundat den sydvästliga udden på Lidingö kommer man in i den smalare och mest trafikerade delen av farleden. Här började även vinden komma lite snett bakifrån så nu låg jag och "marschade" på drygt 11 km/h och kunde hitta surf lite då och då. Stefan och Martin låg fortfarande inom synhåll ca 5 minuter fram. Efter lite stök från Vaxholmsbåtar m.m. passerades Gåshaga, Kyrkviken och Elfsvik i bra fart.
Väl inne på Askrikefjärden stod jag inför valet att följa tätt in mot Lidingölandet i lä eller ta en mer diagonal kurs raka vägen mot ingången till Stora Värtan. Detta skulle innebära en något kortare väg men mer vind snett framifrån ju längre ut på fjärden jag kom. Ja tyckte mig se Stefan och Martin en bit fram följa nära Lidingölandet i lä. Detta gjorde mitt val lätt dvs. gå raka spåret ut i vinden. Hade koll på fart och puls, snittfarten låg stadigt kring 10,5 km/h och pulsen något under 80% av max. Tyckte jag närmade mig killarna framför så det var bara att "kötta på".
Nu hade jag paddlat i ca två timmar och kände att jag kom in i första riktiga svackan. Här tvingade jag mig att dricka betydligt mer sportdryck än jag var sugen på. Hade från början med mig ca 2,5 liter och hade nu knappt 1 liter kvar för de sista 15 kilometrarna.
När jag rundade den västra udden av Bogesundslandet och ingången till Stora Värtan hade jag sett fram emot mer vind bakifrån från syd och en bra resa norrut med surf upp mot rundningen i Hägernäs. Men en gigantisk moln- och regnfront rullade in från sydväst. Snart dog vinden ut nästan helt och en kompakt dimma lade sig över hela fjärden. Då detta är mina hemmavatten hade jag bra koll på vart jag skulle styra men blev riktigt orolig för grabbarna längre bak som aldrig förut varit på dessa vatten.
Efter några kilometer lättade dimman något och nu kunde jag se husen i Hägernäsviken igen där rundningdmärket ligger. Efter ett tag såg jag Stefan som hade rundat och gått loss från Martin som låg några minuter bakom. Kände att jag hade tagit in rätt mycket på Martin sedan jag såg honom senast, avståndet till Stefan var rätt konstant, sådär 5-6 minuter. Blev nu lite inspirerad igen och kände att jag hade lite kontakt med Martin och han såg rätt sliten ut.
En förändring jag gjort i utrustningen mot fg. år är att i år köra med en paddel med relativt litet blad (Knysna Jr). Det var den paddeln jag körde med senast på DKM+ och lyckades hålla en snittfart på 10,5 km/h över 55 km och de flesta placeringarna plockade jag de sista 2 milen då alla var "krokiga". En paddel med litet blad ger inte samma bett/tryck som ett större blad, du måste hålla något högre paddelfrekvens men och andra sidan blir du inte lika muskulärt trött och den ger mindre luftmotstånd i motvind. Detta kändes nu som ett trumfkort.
Efter att ha rundadat den gula bojen i höjd med Täby Sjöflygklubb kände jag direkt av motvinden, så nu var det bara 7,4 km hårt jobb kvar till målet och målsättningen var att komma ifatt Martin. Mörka moln tonade upp sig på himlen, vinden ökade och ett gigantiskt skyfall bröt ut. Efter några minuter lugnade regnet ner sig något men vinden ökade kraftigt. Nu befann jag mig mitt på Stora Värtan med ca 10 m/s rakt i nosen.
Sjön började bygga på och farten gick ner betänkligt. Insåg att grabbarna i täten hade haft en viss fördel av att deras motvind den första biten varit betydligt svagare än den jag nu fick hela sträckan, så chanserna att komma ikapp någon kändes nu rätt små. Började även tvivla på möjligheterna att slå fg. års tid då motvinden och motsjön ökade hela tiden. Men det var bara att kämpa på sista biten.
Väl i mål såg jag Martin stapplandes i vattenbrynet och kunde knappt gå och Stefan stod en bit upp på land. Min tid i mål summerade till 2 min 27 sek bakom Martin och 7 min 32 sek bakom segraren Stefan. Riktigt bra kört, respekt!
Min egen tid blev 19 sekunder långsammare än fg år, men jag var rätt nöjd ändå.
Direkt när jag kommit iland gjorde jag en segerintervju med Martin och Stefan som du kan se här:
Nu var det bara att invänta resten av fältet. Två personer hade redan brutit, Fredrik A hade för dagen valt en för rank surfski, välte och blev kraftigt nerkyld och fick ge upp vid Elfsvik på södra Lidingö. Arne H tvingades också bryta efter att ha gått ut för hårt den första milen och dränerat all energi.
Efter en dryg kvart kom Johan Roos i mål tätt följd av Micke Bodner i sin motionskajak, därefter Lasse Sander. Bra kört!
Den slutliga resultatlistan blev så här:
Nio startande, tre bröt och Stefan Johansson vinner för andra året i rad på ny rekordtid 3:13,37, snittfart 10,7 km/h (fg år 3:20,06). Stort grattis till Stefan, grattis alla som fullföljde loppet och bra kämpat ni som startade men av olika skäl tvingades bryta!
Jag måste även tacka servicestaben för fina insatser med fru Kersti som fixade registrering, tidtagning och mat, syster Lena för fotograferingen och mat-/kaffefix samt Rick i rollen som sambandscentral/säkerhetschef som även fick göra en utryckning, allt gick bra.
Efter loppet blev det trevligt mingel med mat, dryck, kaffe och kakor. Och lagom till att alla kommit i mål mojnade vinden och regnet upphörde. Perfekt timing😊
När alla var mätta och belåtna var det dags för prisutdelning och fotografering (Fredrik A saknas på bilden).
Kul att så många tappra kom och körde loppet, nästa år siktar vi på att bli ännu fler.
Välkommen till nästa års tävling - kanske dags att börja dina förberedelse redan nu!
==========
Vi har fått så mycket positiv feedback efter årets tävling att vi redan nu bestämt att köra SSHS Challenge 2021 lördagen den 3:e juli. Anmälan är öppen och vill du säkra en plats i loppet går det bra att skicka din anmälan till "info@sportkajaker.se" märk mailet med "Anmälan SSHSC 2021".
- Antalet föranmälda är nu: 5 personer
==========
**SSHS Challenge - HALL of FAME
I och med åtets lopp ser "Hall of Fame" ut på följande vis, dvs de som under åren lyckats att genomföra loppet och klarat "Medaljtid".
*Medaljtider (SS1/K1)
🥉Bronstid - under 4 timmar
🥈Silvertid - under 3,5 timmar
🥇Guldtid - under 3 timmar
"Stor ära och berömmelse och för evigt ihågkomna"
*2020
🥈Stefan Johansson, 3:13,37#
🥈Martin Tiberg, 3:18,42
🥈Hans Stén, 3:21,09
🥉Johan Roos, 3:38,44
🥉Micke Bodner, 3:39,19
🥉Lasse Sander, 3:53,42
# Gällande banrekord
*2019
🥈Stefan Johansson, 3:20,06
🥈Hans Stén, 3:20,50
🥈Johan Sköld, 3:27,00
PS. För att vara transparent vill jag förtydliga att det är undertecknad som är initiativtagare och arrangör av denna tävling samt äger/driver sportkajaker.se som bl.a. säljer Mazu surfski och Knysna paddlar. DS.
