Nu har det
gått några dagar sedan tävlingen den 29/6. En klart häftig upplevelse och ett
riktigt kraftprov!
Jag har
tidigare gjort en Svensk Klassiker, Ironman i triathlon, marathon mm. men detta
var mitt första multisportlopp J. Jag anmälde mig till HÅEC med kort
varsel, 7 veckor före tävlingen, så möjligheten till ordentliga förberedelser
var klart begränsade. Jag anmälde mig i masterklassen Solo, Herr +55 år Vintage. Förutom olika Solo klasser finns Duo klasser (par) och Stafett klasser. Duo och Stafett
klasserna paddlar på Åresjön och inte i forsen, i övrigt samma bana.
Från tex.
Vasaloppet vet jag att en bra tid ”Guldtid” för en motionär är ca 150% av vad
segraren presterar. Segertiden i HÅEC brukar ligga på ca 5 timmar så en
realistisk målsättning för mig satte jag till ca. 7-7 1/2 timmar. Sedan vore det ju rätt bra om både jag själv,
surfskin och cykeln inte ”gick sönder” allt för mycket under loppet :-)
. Hur
gick det då?
Paddlingen
Jag har
träningspaddlat hyfsat mycket de senaste två åren och fr.o.m. förra sommaren i
huvudsak surfski. Jag hade före onsdagens forspaddlingskurs i Åre aldrig
paddlat fors tidigare.
Paddelsträckan
är 25 km lång och startar nedanför Tännforsen, mestadels fors ner till första
lyftet vid järnvägsbron i Duved. Därefter ganska lugnt vatten ett par km ner
till andra lyftet före Åresjön, där paddlar man 5 km med mål nedanför Holiday
Club.
Planen var
här att ta det hyfsat lugnt, hitta mitt eget tempo, inte tippa i forsen och få
ner surfskin i ett stycke utan skador.
Dagens
utrusning bestod av 1 st surfski med släproder, 1 st
vingpaddel i kolfiber Knysna Swing LD, flytväst, hjälm, vätskeblåsa med sportdryck,
neoprenskor, triathlonbyxor plus ett par tunna neoprenbyxor, en långärmad
funktionströja och lite energy bars. Då man är helt självförsörjande på mat och
dryck under tävlingen var det viktigt att ha en bra plan för detta.
För att få ställa upp i Solo klassen och paddla fors krävs
att man genomgått en forspaddlingskurs. Jag gick en kurs under en halv dag på
plats i Åre två dagar innan tävlingen, vilket fungerade bra. Under kursen hade
jag fått lite bra tips och paddlat igenom sträckan med de tuffaste forsarna.
Planen var att försöka hålla mig i strömfåran, spana hela tiden efter områden
med medströmt vatten och förflytta mig dit. Vid skarpa kurvor (vilket det var några) gäller det att undvika ”bakvattnet” och hålla ”inner ytterkurva”.
Vår klass
startade i andra start kl 08.30, totalt ca 55 kajaker och tillsammans med Damer
Solo, Damer Solo +45 och Herrar Solo +45. Efter starten stack 10-15 kajaker
iväg och jag låg ganska ensam efter den gruppen fram till första forsen. Den
gick riktigt bra (mycket tack vare forspaddlingskursen). Såg några som tippat. Fortsatte sedan vidare ner mot första
lyftet dit jag kom efter 1 tim 28 min. Låg då tvåa i min klass. Hade på förväg
bestämt att jag skulle ta det lugnt i lyften och gå. Det första lyftet var
dessutom rätt långt, 300 m och knölig terräng. Mitt problem här var att
händerna kände alldeles kalla och avdomnade så jag var rätt fumlig i inte alltför
snabb. Försatte därefter på lugnt vatten ner till andra lyftet. Nu var händerna
ännu kallare och mer avdomnade och jag ännu mer fumlig :-)
Fortsatte nerför ganska lugnt vatten och kom fram till Åresjön där det började
blåsa upp riktigt ordentligt. Sista 5 km var det rak motvind och motsjö. Bar
iland surfskin och lade den och paddeln på gräset bredvid parkeringsplatsen och
joggade på stela ben upp mot Åreparken där min ”supportstab” i form av fru
Kersti väntade med ny tröja, löparskor, stavar, vätska och energi. Växlade här
efter 2 tim 9 min.
Löpningen
Efter att
ha druckit nästan 2 liter sportdryck under paddlingen kände jag mig rätt
illamående när jag gav mig ut på löpningen. Benen kände också rätt stumma efter
drygt 2 timmars paddling. Efter Åre torg bar det uppför mot Tott hotell och
Tottbacken. Rätt snart var det bara att slå av på takten och gå. Planen var
igen att hitta mitt eget tempo och ligga på en puls på ca 80-85% av max. Min
erfarenhet av fjällöpning innan detta lopp var obefintlig. Jag har vandrat
Fjällräven Classic 110 km och sprungit upp och ner för Väsjöbacken några
gånger, men aldrig något i närheten av detta J. Löpsträckan är 15 km och 1.000
höjdmeters stigning upp till toppen av Åreskutan, därefter nästan lika mycket
ner till det gamla gruvsamhället i Huså.
Under
paddlingen höll jag min plats ganska konstant under hela loppet men nu i
stigningen uppåt blev jag passerad av fler än jag själv gick om L
Efter att ha släpat på 2 liter sportdryck och en stor banan uppför halva
stigningen bestämde jag att lätta lite på barlasten och hällde ut merparten av
drickan. Med klart lättare steg fortsatte
jag nu upp mot toppen. Sista biten var mer att klättra än att gå och här
började de även blåsa rätt kallt. Nådde toppen efter 1 tim 18 min från
växlingen. Sedan bar det av nedför bland stenarna och branterna. Var riktigt
tufft att ta sig fram tidvis. Här är skaderisken uppenbar och jag vrickade
foten rätt ordentligt. Blev passerad då och då av lätta, snabbfotade löpare.
Kände mig som en klumpig ”elefant” som stapplade nerför jämfört med dom som
sprang om. Kom även ut på ett stort snötäcke i skrå där jag slirade runt under
ca 5 minuter. Nu blev det dimma och började regna ordentligt. Om det var tufft
tidigare så blev det än värre nu och sikten genom mina glasögon var klart
begränsad. Vrickade till foten ytterligare en gång och nu gjorde det riktigt
ont. Efter den värsta branten kommer man ner på sank mark med massa bäckraviner
att ta sig igenom. När det återstår ca 3 km kommer en traktorväg, fortfarande
jobbigt nedför. Nu för första gången sedan toppen lyckades jag springa om 4-5
löpare, extra uppmuntrande var det då jag hörde att samtliga startat i första startgruppen, 30
minuter före mig J. Nere i Huså växlade jag efter 4
tim 40 min efter starten. Löpningen hade tagit 2 tim 31 min.
Cyklingen
Jag hade
varit och provcyklat delar av cykelsträckan på torsdagen och visste att det
skulle bli blött. Dagens regn gjorde det ännu blötare och ca 4-5 km av sträckan var
riktig träskmark där det var helt omöjligt att cykla. Planen var som tidigare
att hitta mitt eget tempo, hålla koll på pulsen ca 80-85% av max och gå av och
leda cykeln i all lera och myrmark.
Jag har
cyklat hyfsat mycket landsvägscykel men min erfarenhet av mountainbike sträcker
sig tillbaka en månad före loppet då jag köpte en. Har med den cyklat några
kortare turer i skogen och lite landsväg
På den
första myrsträckan gick jag bara rakt på och sjönk ner till midjan J.
Därefter zick-zackade jag fram mer och höll mig efter kanterna. Testade att
springa med cykeln vissa partier med det blev mest att gå där det var blött.
Efter att cykeln varit mer under än över vattnet började skivbromsen fram
krångla, den låg konstant på och bromsade lite lätt hela tiden. Då jag inte
hunnit bekanta mig med cykel konstaterade jag att jag troligtvis borde lätta på
bromsvajern, men för det krävdes en tång/nyckel som jag inte hade. Stannade i
en bäck med rent vatten och försökt tvätta bort så mycket lera det gick, och
efter ett tag upphörde problemet J. Som sagt där det var vatten var
det mer fråga om att ”släpa” cykeln än att cykla och där det var cykling var
det kuperat och krävande. ”En riktigt tuff cykelsträcka” har
varit många erfarna medtävlares omdöme (och jag håller med J). På
grusvägen före Åre Björnen fick jag min först riktiga svacka. Tvingade i mig en
banan och en Snickers och drack lite sportdryck. Smakade inte bra men jag blev
hyfsat pigg igen J. Kom fram till tidtagningen vid Björnen
efter 6 tim 11 min och från växlingen i Huså 1 tim 31 min. Den sista
delsträckan mot mål var klart krävande med träskmark, riktigt kraftiga
stigningar, underbara nedförsbackar, genom kohagar (här hoppade kedjan) och
bäckar och sedan en grym sista stigning upp till starten av ”downhill banan” i
VM 8:an. Att åka nerför en extremt brant och kurvig ”downhill bana” i skogen
med en mountainbike storlek XL med 29 tum hjul efter 7 timmars tävlande var ingen
lek. Min stora cykel med hög sadel och lågt styre kom knappt runt i svängarna
bland rötter och sten. Jag ramlade två gånger och är glad att jag inte rasade
ner i någon av de angränsande ravinerna J. Jag som normalt är rätt orädd
tyckte att detta var riktigt läskigt. Med viss lättnade kom jag ur banan
helskinnad och satte fart ner mot lifthuset och vägen in mot Åre. Kändes
underbart att komma ut på asfaltsvägen och satte full fart framåt och efter ca
1 km in i ett efterlängtat Mål. Man är alltid lika nöjd efter att ha kommit i
mål efter ett tufft lopp.
Hur gick
det då med mina målsättningar? Jo jag tog mig nerför forsen utan att tippa,
surfskin är hel. Jag kom upp och ner från Åreskutan utan att bryta foten, bara
en lätt stukning. Cykeln fungerade bra, ingen punka, skivbromen fram strulade
ett tag och kedjan hoppade en gång, men det var inga stora problem.
Cykelsträckan avverkades på 2 tim 37 min och total tid för hela loppet blev 7
timmar och 17 minuter dvs. ganska nära det förväntade J. I
min Vintage klass kom jag 3:a och totalt av alla 192 startande Solo Herrar kom
jag ca i mitten. Jag får nog, beaktat förutsättningarna, ge mig själv betyget
”Godkänt” J.
Jag minns
att jag en gång under loppet sa till mig själv ”aldrig mer”. Men efter
målgången tyckte jag det kändes riktigt okey. Och nu några dagar efter loppet
har jag bara lite ont i min stukade vänsterfot och träningsvärk i
”nedförslöparmusklerna” och kan faktisk tänka mig att köra detta eller liknande
lopp fler gånger J
Är du sugen
att testa ett multisportlopp kan jag klart rekommendera Åre Extreme Challenge.
