Rapport surfskiracet Vågryttaren 2015

Då var den andra deltävlingen i Svenska surfskicupen avklarad, Vågryttaren i Kungsbackafjorden på västkusten.

Var ute på havet utanför Onsalahalvön dagen före och paddlade i fantastiskt fina vågor med vind från NV 6-8m/s.

Tyvärr var prognosen inget vidare för tävlingsdagen, vindkantring till syd och 2-4 m/s.

Banan lades nu med start vid Ringhals och mål vid Gårda brygga 17 km i nordlig riktning.

Samling kl 10.00 Gårda brygga, buss till starten. 39 anmälda paddlare, 8 damer, 31 herrar, surfski är fortfarande en liten sport (hoppas kunna inspirera fler att börja).

Och det är på tävling som man utvecklas. Och man blir som bekant bra på det man tränar och jag paddlar normalt alldeles för långsamt och för lite intervaller, det blir man varse då det är race.

Starten gick inne i viken vid Ringhals och som vanligt var det full fart från början.

Vi paddlade 1,7 km ut snett mot vinden innan vi rundade en ö och svängde därefter norrut mot målet. Hade nu lite medvind och lite vågor att jobba med men det var mest hård paddling som gällde.

Efter rundningen av kobben hängde jag med en grupp med fyra paddlare, det var Emma Levemyr, Hanna Höij och Lars Hermansson. Tjejerna drog upp ett riktigt bra tempo och jag hade en ganska bra resa på deras vågor. Släppte några meter för att dricka och tänkte att jag lätt skulle kunna paddla ikapp igen. Just då la Emma på ett litet ryck och hur jag än kämpade lyckades jag inte få kontakt igen. Lärdom ”släpp aldrig en bra rygg/våg”.

Nu var det bara att gneta på själv. Såg att även Lars hade släppt kontakten med tjejerna och vi låg länge bredvid varandra. Efter ett tag sackade Lars och jag låg nu själv.

Tittade mig omkring för att se var jag hade mina ”normala konkurrenter” som jag brukar tampats med, ingen i sikte. Var rätt säker på att de inte var framför mig, vilket kändes bra så nu vara det bara att mala på. Hade koll på pulsen och av erfarenhet vet jag att jag bör ligga mellan 80-85% av max för en bra resa.

Efter 14 km tyckte jag mig se målet, hade disponerat krafterna för ett lopp på 17 km men nu visade det sig att bana i realiteten var 15. Spurtade in en och en halv minut efter Hanna och Emma.


Världsmästaren i surfski Sean Rice (SA) segrare i herrklassen och Hanna i damklassen.

Om jag summerar mitt eget lopp kan jag först konstatera att jag är supernöjd med min nya surfski Mazu 45, det var första gången jag körde den i ett surfskirace och trots att det inte var mycket till vågor fungerade den perfekt (vet sedan tidigare att den är grymt bra i vågor). Min snittfart var 11,2 km/h, snittpuls 84%, placering 18 av 31 herrar (vara rätt många från både Norge, Danmark och Sverige med landslagsmeriter). Om jag jämför mig med segraren (världsmästaren) var jag drygt 14 minuter efter (121%). Men det viktigaste av allt var att jag slog Aterra Leif med drygt 3 minuter :-)

Prisutdelning

Som vanligt en välordnad tävling och trevligt kringarrangemang av ”Göteborgsgänget” med härligt häng och hamburgare efter racet, stort tack för det!

// Hans Stén


PS. Om någon är intresserad att jämföra sina data från pulsklockan/GPS'en finns mina värden här DS.

Surfskitävlingen Vågryttaren 2014

Förra året hade jag två huvudmål med min träning, multisporttävlingen Åre Extreme Challenge (HÅEC) och surfskitävlingen Seamasters. I år har jag bestämt att enbart koncentrera mig på surfskipaddling och planerar att vara med på de flesta loppen i Svenska Surfskicupen. Kommer även köra några lopp i Stockholmscupen. Skall bli intressant att se om denna fokusering ger resultat, då jag i själen är en multisportare och brukar hålla igång med flera olika sportaktiviteter :-)

Förra helgen (10/5) var det då dags för den första deltävlingen i Svenska Surfskicupen, Vågryttaren i Göteborg, eller rättare sagt i vattnen kring Kungsbackafjorden ca 5 mil söder om Göteborg.

Jag och frun packade bilen på torsdagen och åkte ner med 1 st Mazu Fitness och 1 st Mazu Pro Elite på taket. Tog också med tre olika paddlar 1 st Knysna Sw Jr (om det skulle bli riktigt hård vind), 1 st Knysna LD (min standardpaddel i vågor) och 1 st Knysna Sw 4MAX (om det skulle bli riktigt lugnt väder). Alltid bra med lite olika prylar att välja mellan :-).
Vi checkade in på vandrarhemmet Kuggaviksgården som ligger söder om Kungsbackafjorden vid samhället Åsa. Nästa dag på fredagen var det lugnt väder SV 3-6m/s. Jag stack ut på en provpaddling med Mazu Pro Eliten. Jag vet att jag behärskar den bra i lugnt väder och då vågorna inte är alltför komplicerade. Inledningsvis gick det hur bra som helst och jag var övertygad om att jag skulle paddla Pro Eliten på racet. Men när jag kommit ut 3-4 km tilltog dyningarna, vindvågorna och spegelsjön och i och med det blev det mer fokus på balansen istället för att paddla fort framåt. Nu bestämde jag mig att köra Mazu Fitness. Bara att hoppas att vinden skulle hålla i sig och gärna öka.

På kvällen meddelades bansträckningen. Vindprognosen hade dragits ner och nu förutspåddes riktigt svaga vindar vridande från NV till SV 1-3 m/s. Fick nu lite beslutsångest om jag inte skulle köra Pro Elite i stället. Starten skulle gå från Orreviken på Onsalalandet och målet inte lång från där vi bodde på Rågelunds strand. Jag lade in banan på min GPS, blandade sportdryck och checkade av all utrustning och somnade sött :-)

Klockan 10.00 var det samling i Rågelund. 38 glada surfskipaddlare (varav 6 damer) prickades av och bland dem fanns större delen av Sveriges surfskielit samt finbesök av VM 1:an Sean Rice från Sydafrika. Lastade surfskin på kärran och hoppade in i bussen mot Orreviken.

Hade lagt in i min GPS den bana som fanns beskriven på hemsidan mellan Orreviken och Rågelund. På skepparmötet informerades att man lagt ut en boj för att undvika några grynnor. Vad jag då inte visste var att detta var en ny bansträckning mot den jag lagt in :-(

Starten gick och jag tycker att jag hängde med hyfsat, eliten drog helt planenligt iväg men mellanskiktet under låg i två grupper där jag befann mig. Efter ett tag såg jag på GPSen att vi mer och mer avvek från min rutt och bestämde mig (dumt nog) att lämna den grupp jag låg i för att gå mer österut. Efter ett tag var jag helt ensam på min kurs och såg att en följebåt nu låg stilla sådär 500 meter västerut än var jag befann mig och täten ändrade kurs där och då styrde österut mot mitt håll. Det var bara att bita i det sura äpplet och styra ut västerut mot följebåten. Upptäckte efter ett tag bojen som alla rundade. Hade nu naturligtvis tappat kontakten med klungan jag låg i tidigare och de bakom började komma ikapp.

Nu styrde vi in mot land och fick lite medsjö snett sida. Emma hade kommit ikapp och förbi mig vid rundningen plus två killar. Började fokusera på tekniken och varefter det blev lite mer medsjö försökte jag hänga på vågorna. Nu var jag tillbaka igen på mitt GPS spår så det var bara att mala på. Hade Emma ett par hundra meter framför mig, kom sakta men säkert närmare Trent och fick även syn på Peter Svenssons blå jacka. Killarna som kommit ikapp vid rundningen hade jag paddlat ifrån så det kändes riktigt bra. Tyckte att jag tog in hela tiden på de tre jag hade i synhåll framför mig. Men de kämpade på riktigt bra så jag kom aldrig ifatt. Min navigeringsmiss innebar inte att jag förlorade allt för många placeringar, men utan den tror jag att jag skulle ha kunnat avancerat några platser framåt sista halvan av loppet, men vem vet :-)

Spurtade i mål efter 18,3 km på 1.43:54, en snittfart på drygt 10,6 km/h och en 19:e plats av 32 startande herrar. Är inte helt nöjd efter loppet och känner att jag skulle kunnat prestera bättre.

Var ute idag och träningspaddlade och körde 14,5 km rundbana med 1 km intervaller dvs. hård paddling 1k lugnare 1k osv. Landade på en snittfart på 10,7 km/h utan att ta ut mig allt för mycket (snittpuls 78% av max). Borde således finnas mer att vrida ur kroppen på tävling framöver :-)

Nej, jag kom inte på pallen :-) VM 1:an Sean Rice vann naturligtvis och var i mål drygt 21 minuter före mig

Har nu anmält mig till Wave Challenge i Kalmar den 25/5 och är riktigt laddad, vi får se hur det går?