EM surfski 2016

Nyligen hemkommen efter två veckor på Sardinien varav den första med surfski EM och Ohana Mana Cup.

Har tidigare varit på Surfski EM i Portugal 2014 och Surfski VM i Tahiti 2015, alltid kul att kombinera en semesterresa med surfskitävling och träffa andra glada "surfskinördar".

Foto Kris Levemyr

Den svenska gruppen med aktiva, släkt och vänner var nog den största av alla nationer. Flest aktiva paddlare hade nog Frankrike skickat.

Sveriges stolta landslag på detta mästerskap.

Vi andra aktiva som var där var anmälda som "privatister" och pga av mogen ålder anmälda i olika masterklasser. Åldersindelningen var Master A 35-39 år, Master B 40-49 år, Master C 50-59 år, Master D 60-69 år (vid fg EM och VM körde de enbart med 5-årsintervall). Denna gång hade arrangören dessutom valt att registrera samtliga masters i den årligt återkommande surfskitävlingen Ohana Mana Cup vilken dessutom var öppen för internationella deltagare. För att göra förvirringen total kördes det officiella EM'et samtidigt som Ohana Mana Cup i samma tävling med gemensam start och målgång :-)

Många svenskar, under ledning av surfskigeneralen Richard Holm och Svenska Kanotförbundet, hade fixat ett eget släp med surfskis från Sverige. Jag fick min surfski från Elio Kayaks / Mazu som kört ner ett släp från Portugal.

Då jag har förmånen att välja vilken surfskimodell jag skall ha för respektive race är alltid frågan en avvägning mellan fart och stabilitet. Mazu Fitness (L580 B48) behärskar jag även i tuffare förhållande. Förväntade mig inte alltför svår sjö här på Sardinien så valet föll på Mazu 45 (L610 B45) vilket är den modell jag normalt paddlar hemma. Medtagen paddel på denna resa var en Knysna Swing LD.

Dagarna innan huvudtävlingen (Downwind 26 km) gavs tillfälle för riktigt bra träning med bra vind och vågor. Vinden ökade alltid på eftermiddagen kvällen, blev därför lite förvånad då man meddelade att tävlingen skulle köras på förmiddagen.

Avfärd från hotellet med buss. Tack Jonas för supporten med en "lång vattenslag" och användbara GPS-koordinater.

Den valda bansträckningen var start i Poetto och SO 26 km till stranden i Solanas beach.

Damerna startade ca 30 min före samtliga herrar. Förutsättningen var att man skulle stå vid sidan av surfskin med leashen kopplad. Gassande sol och ingen vind, prognosen var att vinden skulle komma efter ett tag. Bestämde mig för att ta det lugnt i starten och inte dras med i den allmänna hetsen.

Kom iväg hyfsat, efter ett tag såg jag Jonas Sääv, Richard Holm och Leif Davidsson. Första kilometern låg Richard, Leif och jag ihop och paddlade. Efter ett tag försvann Richard snett bak in mot land och Leif snett bak ut från land. Jag själv tänkte inte göra om misstaget från Tahiti där jag gick ut allt för långt från land och paddlade förbi målet. Hade lagt in kursen på min gps och följde nu raka vägen mot mål. Det var riktigt varmt och en lätt motvind. Snittade mellan 10-11 km/h och hade koll på pulsen som enligt plan låg på ca 80% av max. Efter ett tag kom det lite dyningar från havet från väst. Låg ihop med fyra italienare och de kämpade hårt för att bli av med mig. Det var nu olidligt varmt, en av dem släppte och rätt som det var stannade de övriga tre och slängde sig i vattnet. Jag tuffade på själv och då det var ca 7 km kvar började det att blåsa bakifrån. Var nu övertygad att jag hade samtliga av mina svenska master-paddlare bakom mig. Vinden ökade snabbt och byggde upp riktigt krabb sjö. Inledningsvis kändes det riktigt bra men vind och vågor ökade från norr och även dyningarna från väst byggde på så det blev riktigt tekniskt jobbigt. Jag närmade mig land och nu kom även jobbig spegelsjö därifrån. Kändes inte alls bra, min fokus var nu helt inriktad på att hålla balansen och hålla igång paddlingen så gott det gick. När det är en kilometer kvar dyker Leif upp från ingenstans. Därefter hör jag Richard tjoa till. Inte bra alls, jag som normalt brukar plocka placeringar på slutet. 

Trots en katastrofal målgång där jag fumlade med leashen och det tog ca 30 sekunder innan jag kom loss från skin, lyckades jag hålla Richard bakom mig och var bara ca en minut efter Leif i mål. Lite surt då jag tidigare varit före honom på de surfskirace jag ställt upp på i år, SM och Seamasters :-)

En liten analys av mitt race: Valet av surfski, Mazu 45 (L610 B45) var helt rätt. På platten hade jag inte velat ha något bredare. När vinden kom på slutet med krabb oregelbunden sjö, dyningar, spegelsjö spände jag mig och försökte paddla snabbt istället för att slappna av och försöka hitta ett vågsystem i röran och surfa i det som fanns. Detta måste jag tillskriva min näst intill obefintliga träning i havsvågor detta år. (Vid träningspaddlingarna dagarna innan med riktigt stark vind och regelbundna 1 metersvågor gick det däremot hur bra som helst.) Jag drack sportdryck regelbundet och höll energinivån och pulsen på en bra nivå. Jag paddlade raka spåret från start till mål men hade nog haft en bättre avslutning om jag kommit lite mer snett utifrån eller legat närmare land. Lite fakta, distansen blev 24,8 km, snittfart 10,65 km/h, snittpuls 82% av max. Om jag jämför mig med totalsegraren så var min tid 129% av den och mot bästa svensk 122% vilket är ganska jämförbart med tidigare lopp jag kört. Dvs jag gjorde en helt ok insats utifrån min kapacitet men med en bättre avslutning på loppet hade jag kunnat pressa min tid några minuter.

RESULTATLISTAN

Jag kom således 6:a i Master C knappt 22 minuter efter 1:an i denna klass vilken var ingen mindre än "surfskikändisen" Oscar Chalupsky. Nästa år blir det Master D för min del, satsar då på pallen :-) Då är det Surfski VM i Hong Kong, du kommer väl med?

Kul att se duktiga svenskar högst upp på pallen, OS paddlaren Linnea Stensil 1:a bland damer U23

Emil Torstensson 1:a bland herrar U23

Bästa Mazu paddlare blev Amaia Olaberri som kom 2:a i damklassen med sin Mazu 45. Till nästa år kommer även 1:an i damklassen, italienskan Susanna Cicali paddla Mazu surfski. Kul!

Efter huvudtävlingen genomfördes Life Saving och SS2, men dessa låg utanför EM och var Ohana Mana. Solklart, eller?? 

Mellan racen körde Big O clinic i vågpaddling och effektiv paddelteknik.

Efter en veckas intensivt liv på resorten Calaserena med all inklusive och många trevliga möten hyrde fru Kersti och jag en bil och körde runt en vecka på ön och besökte många vackra platser.

Sardinien är en riktigt fin ö, ett besök kan varmt rekommenderas!

/ Hans Stén

                                                    www.sportkajaker.se

Rapport från EM surfski 2014

Då var det första officiella (ICF) EM'et i Ocean Racing genomfört. Surfski (SS1) är den stora klassen med ca 160 deltagare. Dessutom är det några tappra SUP paddlare och några outriggers som är med. Jag blev övertalad av min leverantör Elio Kayaks som bygger Mazu surfskis att ställa upp.

Mr "Mazu surfski" Luis Ventura från Elio Kayaks i orange jacka tillsammans med Pedro från Göteborg 

De har sin fabrik inte långt från Vila do Conde som ligger norr om Porto (i Portugal) där tävlingarna körs. Mazu storsatsade på denna tävling och var överlägset det största surfskimärket med flest antal deltagare i tävlingen.

Imponerande var också att Sverige hade ett av de största antalet deltagare med 12 herrar (10 kom till start) och 3 damer.

Innan nerresan hemifrån kändes det riktigt kass, jag hade fått en släng av ett ryggskott och var öm i hela ryggen toppat med en förkylning och riktigt ont i halsen. Hade köpt in ett "halvt apotek" med halsspray, vitaminer, halstabletter. Väl på plats i Vila do Conde sökte jag upp en massör som knådade ryggen under en timme och tryckte så det knakade i hela ryggraden. Ryggen började kännas rätt ok och förkylningen började sakta ebba ut, härligt!

Dagarna före racet hade man möjlighet att träna på egen hand och följa med på några olika downwind-turer. Min erfarenhet av riktig ocean paddling har jag från en månads träning i Portimao på Algarvekusten förra hösten, har även kört några svenska surfskitävlingar (Seamasters: Arkösund-Oxelösund, Vågryttaren: Kungsbackafjorden, Kalmar Wave Challenge: Mörbylånga-Kalmar, Wave Challenge: Viken-Helsingborg, Super Wave Challege, Mölle-Skälderviken), men jag har aldrig tidigare själv kört några längre pass i så grov sjö som Atlanten nu bjöd på. En vind från nord på ca 10m/s i kombination med tidvattnet på eftermiddagarna skapade vågor som jag inte alls kände mig säker i.

Jag hade valt att paddla en hyfsat stabil surfski Mazu Fitness (580x48) vilken jag normalt känner mig grymt säker i, men i den här sjön fick jag stundtals kämpa hårt för att hålla mig på rätt köl. Valet av paddel blev en Knysna Sw LD då den har ett rätt platt blad och inte är så droppformad, vilket känns bra i grov sjö (det är f.ö. samma paddel som den kvinnliga topp surfskipaddlaren Chloe Bunnett använder).

Då starten skulle gå från en strand med vågor som rullar in och bryter passade jag på att träna det. Här gäller det att inte vara skraj utan satsa med full fart in i vågen och upp med paddeln i luften så den inte drar omkull en i de riktigt stora vågorna.

Tävlingen bestämdes att köras på fredagen då det fanns risk för svagare vindar och vindkantring på lördag och söndag.

Efter att ha kört en 8 km downwind-träning på torsdagen visste jag vad som väntade därute under racet. Bestämde mig för inte ha några ambitioner alls i tävlingen annat än att genomföra loppet som en nyttig erfarenhet, paddla lugnt och kontrollerat och inte ta några onödiga risker.

Svenskgänget i Fortet före invigningsceremonin och lunchen

Surfskina hade vi lastat på trailers kvällen före och efter invigningsceremonin och gemensam lunch åkte vi buss norr ut till starten i Apulia.

Jag före start. Krav på säkerhetsutrustning var flytväst, nödfackla och leg leash (fångrem mellan benet och surfskin)

Startproceduren går till så att man placerar surfskin på stranden nära vattnet och 100 m längre upp står alla startande med paddeln fastsatt i en låsanordning som frigörs då starten går.

Jag insåg att jag inte skulle vara först ut i vågorna och i och med det fanns det rätt stor risk om någon av de före mig skulle tippa i bränningarna att deras surfskis skulle komma på tvären infarande mot mig. Det var precis det som hände, tre killar framför mig välte i första vågen. 

Då jag var förberedd kunde jag lugnt paddla förbi detta kaus och lyckades få en riktigt bra start. Nu var det full fart ut mot första rundningsmärket som låg 2,5 km rakt ut i havet (damernas boj låg 500 m längre in).

Vågorna tilltog ju längre ut vi kom och då de nu kom in från sidan fick jag kämpa lite med balansen. Såg några killar framför mig som tippade och min klara målsättning var att till varje pris hålla mig på rätt köl under hela racet, även då jag visste att denna försiktiga plan skulle sänkta farten något.

Jag höll drygt 12 km/h ut till första bojen och såg att jag hade större delen av fältet framför mig och att de drog ifrån. Inte så konstigt med tanke på att där framme låg hela Europas surfskielit, vilken jag som glad motionär inte riktigt inkluderar mig själv i :-)

Efter rundningen byttes jobbig sidsjö mot för mig rätt krävande medsjö. Vågorna byggde upp mer och mer och var stundtals riktigt respektingivande. Helt ologiskt sjönk nu min snittfart från 12 km/h till 11-11,5 km/h, här har jag verkligen något att jobba med .-)

Nu gällde det att inte komma in för nära land igen. Surfade man bara med de stora dyningarna trycktes man in mot land hela tiden så det gällde verkligen att kämpa sig utåt på skrå hela tiden.

Den spanske paddlaren Kiko Vega ute på banan i sin surfski Mazu Pro Elite

Jag hade fått två helt motstridiga proffstips dagen innan, det ena var "strunta i de små vågorna utan satsa all energi på de riktigt stora" det andra heta tipset var "strunta i de stora vågorna utan satsa energin på de små vågorna" på så sätt skulle jag undvika jobbiga stopp och hålla en jämnare fart och även lättare kunna styra ut från kusten. I praktiken blev det nog lite av varje. Kom in lite för nära land i mitten av racet med jobbig spegelsjö från en pir och marina samt några klippuddar och småöar. Här kändes det riktigt stökigt och jag tappade det lilla flyt jag hade med surfningen utan fick helt koncentrera mig på balansen.

Kom ut efter ett tag i renare sjö och farten ökade något igen. Nu blev jag ompaddlad av 2-3 surfski som bara dånade förbi mig (varav en var han som tippade före första rundningsmärket dvs. det tog ca 15 km att paddla in den tiden). Insåg att ompaddlingen berodde på att jag fortfarande fegade rätt mycket för att inte riskera något, sjön och vågorna hade ökat under hela racet. Till min stora glädje tippade en av killarna som susat om mig :-) Fick nu syn på rundningsmärket som låg ca 500 meter utanför målet. Hade återigen kommit in lite för nära land men lyckades skråa mig ut dit utan några större problem. Sedan var det ren sidsjö in mot mål. Kopplade loss leashen och joggade glad och belåten in i mål, tid 1:38,05 (ca en halvtimme efter segraren), GPS'en visade ca18 km och en snittfart på 11,1 km/h.

Var inte speciellt trött efteråt och såg att jag inte haft allt för hög puls.

Efteråt var jag supernöjd att jag lyckats genomföra racet helt utan incidenter och följt min plan. Efter ett tag började jag nästan ångra mig att jag inte satsat mer och tryckt på mer i fler medsjöar. Men jag tar med mig det som en nyttig erfarenhet till nästa race. Direkt efter racet hade jag ett möte med chefen för Elio Kayaks, som kommit ner för att titta på tävlingen. Vi tog ett break i diskussionerna och gick för att titta på prisutdelningen.

Trippel för de franska juniorkillarna

Fransmännen har tydligen satsat hårt på surfski för de dominerade stort på herrsidan och även bästa dam var från Frankrike. Tvåa i damklassen var en portugisisk tjej som paddlade en rosa Mazu L :-)

The surfski godfather Tommy Karls :-)

Vi svenskar höll oss bra framme i Masterklasserna, Tommy Karls, Evy Lantz och Christina Holm 1:a i sina respektive åldersklasser. Emma Evemyr och Lasse Heintz 2:a i sina klasser och jag 3:a i min klass :-)

Känns seriöst att bli slagen av en spanior i landslagsoverall :-)

Det ser i ärlighetens namn mer imponerande ut än det i verkligheten är då det i vissa klasser inte är så många startande, men kul ändå :-)

Personligen tycker jag att det är starkt bara att genomföra den här typen av lopp.

Dagen efter tävlingen var vi ute med några och körde den sista halvan av banan igen. Otroligt vad snabbt man kan flytta sin gränser. Första gången jag körde här dagen innan racet var jag livrädd, under racet kändes det okey och dagen efter kunde jag slappna av helt och tyckte det var riktigt kul.

Så en uppmaning till er alla som står i början av er "surfskikarriär" - ge inte upp, våga utmana er själva att lämna komfortzonen. Efter lite träning kommer det som kändes helt omöjligt och skräckinjagande att kännas helt naturligt och riktigt kul. Man blir bra på det man tränar - vill man bli bra på att paddla i vågor ja då finns det inga genvägar, då måste man träna på att paddla i vågor. Det kommer att ge resultat jag lovar :-) Lycka till!

Avslutningsvis en video från ett mycket trevligt och välarrangerat mästerskap
ECA Ocean Racing European Championships 2014 - Highlights

Här kan du se resultatlistan,
- uppdelat i de olika klasserna, klicka här
- grand total, klicka här