 |
| Mr "Mazu surfski" Luis Ventura från Elio Kayaks i orange jacka tillsammans med Pedro från Göteborg |
Imponerande var också att Sverige hade ett av de största antalet deltagare med 12 herrar (10 kom till start) och 3 damer.
Innan nerresan hemifrån kändes det riktigt kass, jag hade fått en släng av ett ryggskott och var öm i hela ryggen toppat med en förkylning och riktigt ont i halsen. Hade köpt in ett "halvt apotek" med halsspray, vitaminer, halstabletter. Väl på plats i Vila do Conde sökte jag upp en massör som knådade ryggen under en timme och tryckte så det knakade i hela ryggraden. Ryggen började kännas rätt ok och förkylningen började sakta ebba ut, härligt!
Dagarna före racet hade man möjlighet att träna på egen hand och följa med på några olika downwind-turer. Min erfarenhet av riktig ocean paddling har jag från en månads träning i Portimao på Algarvekusten förra hösten, har även kört några svenska surfskitävlingar (Seamasters: Arkösund-Oxelösund, Vågryttaren: Kungsbackafjorden, Kalmar Wave Challenge: Mörbylånga-Kalmar, Wave Challenge: Viken-Helsingborg, Super Wave Challege, Mölle-Skälderviken), men jag har aldrig tidigare själv kört några längre pass i så grov sjö som Atlanten nu bjöd på. En vind från nord på ca 10m/s i kombination med tidvattnet på eftermiddagarna skapade vågor som jag inte alls kände mig säker i.
Jag hade valt att paddla en hyfsat stabil surfski Mazu Fitness (580x48) vilken jag normalt känner mig grymt säker i, men i den här sjön fick jag stundtals kämpa hårt för att hålla mig på rätt köl. Valet av paddel blev en Knysna Sw LD då den har ett rätt platt blad och inte är så droppformad, vilket känns bra i grov sjö (det är f.ö. samma paddel som den kvinnliga topp surfskipaddlaren Chloe Bunnett använder).
Då starten skulle gå från en strand med vågor som rullar in och bryter passade jag på att träna det. Här gäller det att inte vara skraj utan satsa med full fart in i vågen och upp med paddeln i luften så den inte drar omkull en i de riktigt stora vågorna.
Tävlingen bestämdes att köras på fredagen då det fanns risk för svagare vindar och vindkantring på lördag och söndag.
Efter att ha kört en 8 km downwind-träning på torsdagen visste jag vad som väntade därute under racet. Bestämde mig för inte ha några ambitioner alls i tävlingen annat än att genomföra loppet som en nyttig erfarenhet, paddla lugnt och kontrollerat och inte ta några onödiga risker.
 |
| Svenskgänget i Fortet före invigningsceremonin och lunchen |
Surfskina hade vi lastat på trailers kvällen före och efter invigningsceremonin och gemensam lunch åkte vi buss norr ut till starten i Apulia.
 |
| Jag före start. Krav på säkerhetsutrustning var flytväst, nödfackla och leg leash (fångrem mellan benet och surfskin) |
Startproceduren går till så att man placerar surfskin på stranden nära vattnet och 100 m längre upp står alla startande med paddeln fastsatt i en låsanordning som frigörs då starten går.
Jag insåg att jag inte skulle vara först ut i vågorna och i och med det fanns det rätt stor risk om någon av de före mig skulle tippa i bränningarna att deras surfskis skulle komma på tvären infarande mot mig. Det var precis det som hände, tre killar framför mig välte i första vågen.
Då jag var förberedd kunde jag lugnt paddla förbi detta kaus och lyckades få en riktigt bra start. Nu var det full fart ut mot första rundningsmärket som låg 2,5 km rakt ut i havet (damernas boj låg 500 m längre in).
Vågorna tilltog ju längre ut vi kom och då de nu kom in från sidan fick jag kämpa lite med balansen. Såg några killar framför mig som tippade och min klara målsättning var att till varje pris hålla mig på rätt köl under hela racet, även då jag visste att denna försiktiga plan skulle sänkta farten något.
Jag höll drygt 12 km/h ut till första bojen och såg att jag hade större delen av fältet framför mig och att de drog ifrån. Inte så konstigt med tanke på att där framme låg hela Europas surfskielit, vilken jag som glad motionär inte riktigt inkluderar mig själv i :-)
Efter rundningen byttes jobbig sidsjö mot för mig rätt krävande medsjö. Vågorna byggde upp mer och mer och var stundtals riktigt respektingivande. Helt ologiskt sjönk nu min snittfart från 12 km/h till 11-11,5 km/h, här har jag verkligen något att jobba med .-)
Nu gällde det att inte komma in för nära land igen. Surfade man bara med de stora dyningarna trycktes man in mot land hela tiden så det gällde verkligen att kämpa sig utåt på skrå hela tiden.
 |
| Den spanske paddlaren Kiko Vega ute på banan i sin surfski Mazu Pro Elite |
Kom ut efter ett tag i renare sjö och farten ökade något igen. Nu blev jag ompaddlad av 2-3 surfski som bara dånade förbi mig (varav en var han som tippade före första rundningsmärket dvs. det tog ca 15 km att paddla in den tiden). Insåg att ompaddlingen berodde på att jag fortfarande fegade rätt mycket för att inte riskera något, sjön och vågorna hade ökat under hela racet. Till min stora glädje tippade en av killarna som susat om mig :-) Fick nu syn på rundningsmärket som låg ca 500 meter utanför målet. Hade återigen kommit in lite för nära land men lyckades skråa mig ut dit utan några större problem. Sedan var det ren sidsjö in mot mål. Kopplade loss leashen och joggade glad och belåten in i mål, tid 1:38,05 (ca en halvtimme efter segraren), GPS'en visade ca18 km och en snittfart på 11,1 km/h.
Efteråt var jag supernöjd att jag lyckats genomföra racet helt utan incidenter och följt min plan. Efter ett tag började jag nästan ångra mig att jag inte satsat mer och tryckt på mer i fler medsjöar. Men jag tar med mig det som en nyttig erfarenhet till nästa race. Direkt efter racet hade jag ett möte med chefen för Elio Kayaks, som kommit ner för att titta på tävlingen. Vi tog ett break i diskussionerna och gick för att titta på prisutdelningen.
 |
| Trippel för de franska juniorkillarna |
 |
| The surfski godfather Tommy Karls :-) |
 |
| Känns seriöst att bli slagen av en spanior i landslagsoverall :-) |
Dagen efter tävlingen var vi ute med några och körde den sista halvan av banan igen. Otroligt vad snabbt man kan flytta sin gränser. Första gången jag körde här dagen innan racet var jag livrädd, under racet kändes det okey och dagen efter kunde jag slappna av helt och tyckte det var riktigt kul.
Så en uppmaning till er alla som står i början av er "surfskikarriär" - ge inte upp, våga utmana er själva att lämna komfortzonen. Efter lite träning kommer det som kändes helt omöjligt och skräckinjagande att kännas helt naturligt och riktigt kul. Man blir bra på det man tränar - vill man bli bra på att paddla i vågor ja då finns det inga genvägar, då måste man träna på att paddla i vågor. Det kommer att ge resultat jag lovar :-) Lycka till!
Avslutningsvis en video från ett mycket trevligt och välarrangerat mästerskap
ECA Ocean Racing European Championships 2014 - Highlights
Avslutningsvis en video från ett mycket trevligt och välarrangerat mästerskap
ECA Ocean Racing European Championships 2014 - Highlights
